Jag sov dåligt, vaknade flera gånger per natt, kunde inte ha täcke på mig för det var för varmt, svettades och hade mig. Jag var förkyld och hade feber till och från, hade ihållande hosta.

I maj i år fick jag nog. Jag ringde hälsocentralen och fick en tid bokad hos en AT-läkare den 26 maj, och där började en resa som jag aldrig trodde skulle hända mig. 

De misstänkte cancer. En resa med blodprover, olika röntgen och operation började. Sedan den 9 juni kom svaret, det är cancer. Ämnet om biologiska barn i framtiden kom också upp, eftersom man inte visste vilken cancer jag hade än så ville man gå in med en riktigt tuff behandling som förmodligen skulle skada både ägg och äggstockar. Detta var nog det jobbigaste av allt. 

Med hjälp utav ett benmärgsprov skulle vi förhoppningsvis få reda på vilken typ av cancer det är. Jag var nog inte så jätterädd innan den här dagen, men nu när de skulle in och gräva i benmärgen blev jag det. Det gick iallafall bra då jag fick en lugnande tablett. Den 16 juni fick jag veta att det är Hodgkins Lymfom och därefter började behandlingarna. Varannan vecka med tuffa cellgifter i 6 månader. Jag har haft tur och ändå mått hyfsat bra igenom dem, tröttheten har varit värst, ömhet i hela kroppen, huvudvärk ibland, illamående någon enstaka gång (mest mot slutet av behandlingstiden då jag även kräktes några gånger). Jag började tappa håret och fick tillslut raka av det lilla som fanns kvar, tappade även det mesta av mina ögonbryn. Det var också otroligt jobbigt för mig som alltid har haft mitt långa hår.

Men(!) dessa cellgifter ska iallafall inte ha skadat ägg och äggstockar, vilket jag är otroligt glad och tacksam över då jag i framtiden vill ha egna barn.

Jag visste redan ganska tidigt att jag var cancerfri, men har velat hålla det för mig själv och dom närmsta då behandlingen fortfarande skulle hålla på och jag sedan en månad efter avslutad behandling skulle göra en ny röntgen för att se att den håller sig borta. Den röntgen hade jag den 15/12 och svaret fick jag den 28/12. Cancern är fortsatt borta, jag är cancerfri! Det är en sån himla skön känsla att lämna detta året bakom mig och att jag gör det som cancerfri! 

I 7 månader har jag varit sjukskriven och nu på måndag den 1/1 går jag tillbaka i arbete, 1.5 timme om dagen börjar jag med. Det ska bli både roligt och skönt att komma tillbaka till livet igen, börja träna igen, få rutin igen. 

Jag är så himla himla tacksam till min familj, pojkvän med familj, släkt, vänner, undersköterskor, sjuksköterskor och läkare på onkologen som har funnits här för mig under den här tiden och kämpat tillsammans med mig. 

Ni är bäst i hela världen! ♥️ 

Jag kommer aldrig att glömma år 2017, det finns ärr och märken på min kropp som också visar vad som hände då. Men jag måste säga att jag är väldigt tacksam till livet, ser annorlunda på saker och ting och är väldigt taggad och nyfiken på vad som komma skall. 2018, be good! 

4/12-17