Onsdagen den 31/5

Jag hade fått tid klockan 15 på ÖNH (öron- näsa-hals)för att en läkare skulle känna och klämma mig lite på halsen för att planera min operation. Han gick igenom massa saker, kollade i mun och hals och kände och klämde lite överallt. De hade iallafall kommit fram till att jag ska sövas för lymfkörteln de vill ha ligger så pass långt in och nära en muskel så att det skulle bli för obehagligt för mig med bara lokalbedövning. Jag fick göra en hälsodeklaration, eller ja, svara på en himla massa frågor, bland annat om jag blivit röntgad senaste dagarna, om jag äter några mediciner, om jag är allergisk mot några mediciner osv. Allt för att de ska kunna så mycket om mig som möjligt inför operationen. Jag fick också veta hur länge jag skulle fasta, och det var från 00.00 Efter detta gick vi och köpte Descutan, bakteriedödande medel, som man ska tvätta håret och kroppen med kvällen innan och på morgonen inför en operation. Lite senare ringde en sjuksköterska och ställde ännu lite mer frågor. Samma kväll bäddade jag rent i sängen och tog min första Descutan-dusch. Jag trodde att jag skulle ha problem med att somna denna kväll, men icke! 

Torsdagen den 1/6

Operationsdagen. Jag började dagen med ännu en Descutan-dusch. Nu börjar även nervositeten komma. Eftersom allt gick så snabbt med mina undersökningar och man ville få ut en lymfkörtel så snabbt som möjligt så hade jag fått en akut operationstid med akutteamet. Det innebär att kommer det in en bilolycka eller vad som helst som är mer akut så går det före, och det är ju självklart, mina lymfkörtlar finns ju kvar. 

Mamma följde med mig till sjukhuset, vi anmälde mig på operation och fick efter ett tag gå till ett rum där jag fick byta om till finfina operationskläder. Där satt vi ett tag och väntade på att kirurgen skulle komma och berätta mer om ingreppet och så märkte han med en tuschpenna på vilken sida han skulle operera. Höger sida av halsen, alldeles ovanför nyckelbenet.

Jag fick sedan se på en röntgenbild hur det såg ut där han skulle plocka ut en lymfkörtel. Där låg det en stor hög med massor av dem, ganska stora var dem, den största där var nog 2 cm om jag inte minns helt fel. Sedan gick han för att förbereda sig. Efter en stund kom min narkossköterska och hämtade mig, hon frågade om jag ville gå eller ligga på britsen men jag valde att gå. Hon var supertrevlig! Inne i operationssalen var det ganska lugnt än så länge, jag och mina två narkossköterskor. De hade fått en liten notis om att jag var nålrädd så hon som hade hämtat mig frågade om jag ville bli stucken i armen först så kunde de sätta en nål i min hand när jag sov och så gjorde vi. Armen går såå mycket bättre än händerna!  Haha. Sen minns jag att det kom in fler folk som presenterade sig, sen sa de att nu kommer du somna snart och efter det vaknade jag till på uppvaket. Groggy och skittrött så jag somnade om säkert 10 gånger. Allting hade iallafall gått bra och de hade skickats iväg ett vävnadsprov. Sen minns jag att jag vaknade och var så jäääkla kissnödig men fick inte gå på toaletten själv då jag va lite groggy så fick vänta på att få lite stöd, jobbigaste minuterna i mitt liv typ haha. Sen fick jag en glass. Efter en stund lyckades mamma hitta på mig men det visade sig att hon inte fick vara där så hon fick gå igen. Lite senare skulle jag flyttas till avdelning 112K för nu var jag redo för det. Blev flyttad lite längre ut i korridoren för att vänta på min skjuts. Medans jag väntade kom mamma och mormor dit. (Mormor hade varit på ögon och kom och hängde med oss sen). Efter ett tag blev jag flyttad till 112K där min käre kusin jobbar men hon va såklart ledig denna dag eller om hon hade jobbat förmiddag. Min käre vän Johan jobbar också där så han kom och hälsade på mig en snabbis innan han började jobba. Jag fick ligga i en fyrsal. Efter en stund fick jag mackor och saft, godaste jag ätit då jag fastat hur länge som helst kändes det som. Lisa och Towa kom förbi, de hade tagit ledigt för att komma hem och vara med oss ett par dagar då allt kändes lite jobbigt just nu. 

Jag mådde skitbra tyckte jag så jag frågade om jag fick åka hem (jag skulle egentligen vara kvar över natten för observation), och det fick jag så det var jag glad över. Jag hade kvar infarterna i både armen och handen så det plockade vi bort och så fick jag tillbaka mina kläder och sen fick vi åka hem. Så himla skönt! 

Fredagen och helgen blev sjukhusfria!