Jag trodde väl aldrig att jag skulle behöva medicineras för ångest igen. Att jag skulle behöva vara sjukskriven fram och tillbaka för att jag mår kasst och är helt jävla livrädd för döden. Men det är jag. Jag vet inte vad jag ska ta mig
till eller hur jag ska bete mig. Jag klarar inte av att gå till jobbet. Jag fixar inte att ta hand om och vårda andra när jag knappt vet hur jag ska ta hand om mig själv. Ångesten bara sköljer över mig. Hjärtklappning, tryck över bröstet, jag
kan knappt andas. Vill bara gömma mig under täcket och gråta och aldrig komma fram igen. Vill vara själv, men ändå i någons famn. Vill inte att någon ska titta på mig. Vill inte prata med någon, eller vill jag det? Jag vet inte, allting är så
svårt att sötta ord på. Det är som ett virrvarr av tankar och känslor och jag vet inte hur jag ska ta mig ut..
Hur ska man någonsin fungera som människa igen efter allt detta?
Tänk om man var så här lycklig varje dag