Nu har det gått lite mer än 2 månader sen jag fick mitt cancerbesked. Jag minns allt så tydligt.

Fredagen den 9 juni, klockan 11.

Det hade blivit lite försenat för min läkare hade fått tagit hand om en annan patient som var väldigt sjuk. Läkaren hämtar mig, mamma och pappa i väntrummet inne på onkologen. Han har en läkarstudent med sig. 

Vi går in i ett rum, alla sätter sig på en varsin stol, läkaren sitter framför mig och börjar prata.

Jag hade försökt tänka mig in i hur det skulle kännas att få höra att jag har cancer, att jag är sjuk. Jag var beredd på en jätte ångestattack. Men när han berättade så kände jag ingenting. Jag hörde vartenda ord han sa men tog inte till mig det. Jag tittade på mamma och pappa, dom grät, och jag kände ingenting. 

Jag hade tänkt hela tiden dom här knappt två veckorna att innan en läkare säger till mig att det är cancer, så är det inte cancer. Samtidigt blev jag mer och mer nervös när den här dagen närmade sig. 

Vi fick veta att jag har cancer men de hade fortfarande inte kunnat fått reda på vilken typ, trots alla prover, så samma dag fick de ta ett benmärgsprov. Min största skräck! Fyfan så rädd och nervös jag blev. Men det gick ändå bra, jag fick en lugnande tablett och då var det inga problem, haha. Och jag hade så himla bra människor i rummet som lugnade mig och pratade med mig hela tiden, berättade hur duktig jag var osv. Efter detta tog det ytterligare en vecka innan jag fick veta vilken typ av cancer jag har. Exakt för 2 månader sedan igår fick jag veta att det är Hodgkins Lymfom stadium 4b. Tre dagar senare fick jag en picc-line inlagd i armen och även den dagen startade jag min cytostatikabehandling, den 19 juni. 

Jag tänkte skriva mer om min sjukdomshistoria, Hodgkins lymfom, picc-linen och cytostatikabehandlingen i varsina inlägg, och även visa lite bilder, så titta gärna in igen om ni vill veta mera!