När är rätt tillfälle att berätta för någon att man har cancer? Att man har blivit drabbad av det typ värsta tänkbara? Det är så himla sjukt. Jag träffar folk på affären, på fotbollsmatcher, ja överallt, gamla kollegor vänner, bekanta osv. Och jag tycker att det är så himla svårt att veta, när fan är rätt tillfälle att berätta att jag har cancer? 

Det är alltså människor som jag har spenderat väldigt mycket tid med egentligen, men som jag inte vet om de är redo att höra eller om jag är redo att berätta det för. Just där och just då. På affären, det känns ju lite konstigt, eller? Någon frågar hur man mår och man bara " jo bra, förutom den lilla detaljen att jag har cancer, hur är det själv?". 

Det är ju liksom inte ett svar man väntar sig. Och det är ju ingenting som syns på mig heller, inte än iallafall.

Ordet cancer är ju ett sånt himla laddat ord. 

Cancer. 

En riktigt vidrig och dödlig sjukdom. En sjukdom som bara smyger sig på och slår sig ner och inte bryr sig ett skit om dig eller de runt omkring dig. 

Fyfan. 

Jag är inte döende i min cancer, men jag vet inte när jag kommer att bli frisk, OM jag kommer att bli det till 100% eller vad som krävs för att jag ska kunna bli det. Just nu krigar vi på med cellgifter varannan vecka och väntar på första röntgenresultat som förmodligen är klara inom två veckor. Jag är såå nervös... Har det hänt något eller inte? Blä. 

Det är så sjukt jävla jobbigt med ovissheten. Tänk om jag visste allt och kunde berätta både för mig och de runtomkring att så här kommer det bli och så här blir det inte. Allt skulle vara så mycket lättare.. Ååh, hur fan vet man när det är rätt tillfälle att berätta för någon att man har cancer?

Jag vet inte hur många av mina vänner, gamla kollegor och bekanta som läser detta, men jag bestämde mig ändå för att just idag fick vara rätt tillfälle att berätta för er. Jag har cancer.

(Detta är ingen tyck-synd-om-mig-blogg, bara en plats där jag kommer att ventilera och skriva av mig på ibland när jag känner för det.)